summerwithulrik.blogg.se

 

Sebbe's Perspektiv:
Jag trodde aldrig jag skulle våga. Men just nu kände jag mig bara lyckligast i världen. Av alla tjejer som jag tyvärr har hållt på med under den tiden sen jag och min förra flickvän gjorde slut så var det här den ända tjejen jag verkligen kände något för. Under knappt en dag hade jag gått och blivit förälskad. I världens finaste tjej.

Vi släppte taget om varandra och hon log.
-"Jag måste nog gå nu." Sa hon och kramade om mig.
-"Okej, vi ses imorgon!" Sedan vände hon sig om och gick mot Clara's hus.

 

Jag kände mig lite förvirrad, men ändå så glad. Jag hade aldrig någonsin kunnat tänka mig att detta skulle hända med Sebbe. Fast egentligen hade jag börjat insett att han var inte så speciell mot alla andra, jag liksom kände honom nu och han var bara bäst. Framme hos Clara gick jag in och bara ropade att jag var där. Jo jag vet.. vi går bara in hos varandra, iallfall när vi är säkra på att den andra är hemma. Clara kom springandes nerför trapporna och kramade sedan om mig. Innan vi ens hade hunnit upp till hennes rum på övervåningen så sa hon
-"Du måste berätta ALLT!"
Jag skattade bara till svar och ställde ner mina saker på golvet i rummet. Vi gick ner till hennes kök och jag hälsade på hennes föräldrar och lillasyster och sedan tog vi lite snacks och läsk och gick upp till rummet igen.
Vi satte oss i hennes säng och sedan berättade jag allt..
-"Så är det något imellan er, jag menar på riktigt?"
-"Jag vet inte riktigt.. vi har träffat varandra typ 2 gånger på en dag." Jag visste verkligen inte. Och nu hörde jag själv hur fel allt lät, det skulle nog inte blivit såhär. För en stund ångra jag mig och hela kvällen spendera jag nästan bara på att tänka på det här med mig och Sebbe. Det var verkligen skönt att vara hos Clara just nu och ha någon att prata med.
Hennes mamma kom upp till rummet och sa till oss att det var sista chansen att gå och fixa oss innan alla skulle sova och inte ville bli väckta. Så vi gick och borsta tänderna och tvätta av sminket och la oss sedan ner och satte på serien Pretty Little Liars. Efter ett tag bestämde vi oss att sova då det var skola imorn. Så jag kröp ner till madrassen som var frambäddad åt mig och sedan släckte vi. Innan jag somna hann jag fundera ganska mycket, det var mest om Sebbe men även om i sommar vilket jag längtade grymt mycket till.

-------
På morgonen vaknade jag av att Clara's mamma kom in och väckte oss följt av hennes pappa och lillasyster som alla redan skulle till jobb och förskola. Vi tvingade oss upp och ner till köket för att äta frukost. När vi satt där sa vi inte mycket, båda var väldigt trötta.
-"Så hur ska det bli att träffa honom idag?" Sa hon sedan.
-"Jag vet inte, jag bara hoppas på det bästa"
-"För ni måste ju liksom ses igen, för ni gillar ju varandra"
-"Ja det tror jag haha" Sa jag bara.
Jag gick upp och drog på mig mina svarta Dr.Denim jeans och en grå thrasher hoodie sedan sminkade jag mig och borstade tänderna, jag orkade inte göra mycket med håret så jag bara lät det vara sitt vanliga bruna lockiga jag och tog på mig min carhartt beanie. Vi var klara att gå jag jag tog på mig mina Vans, min jeansjacka och slängde ryggsäcken över ryggen och sedan gick vi. Framme i skolan tog vi fram datorerna och det vi behövde för första lektionen. 

-------
Äntligen hade vi lunchrast och jag satt i matsalen med Clara, Malin, Frida och Elin. 
-"Det kommer bli så jäääkla grymt" 
-"Ja alltså tänk om vi träffar Ulrik typ flera gånger, och kanske blir vänner med honom!"
-"Men ingen kommer någonsin bli tillsammans med honom, det suger"
Vi pratade om Ulrik igen och denna gången hade jag inget imot det. Jag längtade verkligen till i sommar.
-"Det kommer ut några biljetter i början av april, vi köper direkt så vi blir av med allt sånt så fort som möjligt" Sa Elin och alla höll med.
Plötsligt knuffade Clara till mig i sidan och tittade bort mot matkön. Och där gick Sebbe, jag tänkte inte så mycket på vad som skulle hända just nu men inte det här iallafall, Han bara gick förbi mig, ignorerde mig helt. Vafan. Clara tittade på mig förvånat med en ledsen blick, jag ryckte bara på axlarna till svar men egentligen kände jag mig helt tom. Hur kunde han? Det här berättade verkligen vad han kände för mig, vilket var inget. Hur kunde jag gå på det han sa och gjorde? Just nu kände jag mig bara patetisk och bortgjord. Jag sa inte mycket under resten av lunchen och under lektionerna blev det inte särskilt mycket jobb gjort. Skolan var slut och jag var påväg hem med Clara, vi brukar följa varandra en bit innan hon svänger av åt sitt håll. Mobilen vibrerar till och det är Sebbe som skrivit något.
*Har du lust att ses en stund? Vill prata lite*
Jag suckar bara och visar Clara. Och så svarar jag även fast jag gärna hade slängt iväg mobilen istället.
*Egentligen inte men okej, vart och när?*
*Där vi stod igår, och sen kan vi gå hem till mig, ses där om en kvart?*
*Okej*
Vi gick mot Clara och vi var framme en bit från huset där Sebbe och jag hade stått igår. Det hade gått runt 10 minuter och Clara krama om mig och hoppades på det bästa innan hon gick hem till sig. Jag stod och kollade mobilen några minuter innan jag såg Sebbe på avstånd. Han kom fram och försökte ge mig en kram men jag flyttade mig och gav honom en nedstämd blick. Vi började gå mot honom vilket inte låg så långt bort från Clara. 
Ingen av oss sa någonting utan vi bara gick. Väl framme vid hans hus gick vi in och det verkade som hans föräldrar fortfarande jobbade då huset var tomt. Han gick till vad som såg ut som köket och satte sig ner vid köksbordet och jag följde efter och gjorde detsamma.
-"Så.."

 

Ska försöka få upp lite mer kapitel nu under påsklovet! Och det kommer mer Ulrik in i bilden snart, vet exakt vad som ska hända och kan lova att novellen kommer bli ganska lång. Så häng kvar! :)