summerwithulrik.blogg.se

-”Men förfan Clara. Men ja jag kommer.” Sa jag och la på för att visa att jag inte var glad över detta.

Jag påbörjade att gå till Erik som bor någon kilometer från Clara. 

Efter en stunds gående med Wu-tang Clan i hörlurarna fick jag se Sebbe.

Vad gjorde han här?

TILLBAKA TILL NOVELLEN:

Han kom gående från gången snett bredvid mig och det verkade som om vi skulle mötas i vägen som ledde ihop min och hans gångväg, och det såg ut som han skulle åt samma håll som jag. Fan då.
När våra vägar korsades och vi gick ut ungefär samtidigt i gångvägen som ledde till Erik så sa han plötsligt med ett leénde
-"Men hej Isabella, vart ska du då?"
Jag vet inte vad det här fick mig att känna. Det borde varit glädje men jag blev mer fundersam. Hur kunde han mitt namn? Det måste ha varit Tilda som är min och hans kompis som också går i nian som nämnt mig. Undra vad hon sagt..
-"Hejhej, men snälla säg Bella, och jag är påväg mot Erik" Sa jag med en så snäll röst som tillochmed jag hörde hur tillgjord den var, för just nu hade jag inte lust att prata med honom och jag var fortfarande besviken på Clara.
-"Haha ja okej, det är fint, alltså ditt namn" Sa han och log generat och tittade ner i marken. Nu smälte jag nästan, jag hade glömt hur sjukt fin han var.
Till svar log jag bara, mötte hans blick och vi båda tittade ner i marken. För att bryta stämingen frågade jag bara vart han skulle.
-"Också till Erik faktiskt, vi skulle ses en stund, hans tjej vart tvungen att gå."
-"Och jag är anldeningen till det haha" Sa jag och försökte skoja till stämingen. Alltså vad höll jag på med?
Men tydligen uppskatta han det genom ett brett leénde, och jag kände hur det lättade till i bröstet.
-"Ska vi göra sällskap dit?" Sa han med en blick som var svår att tyda. Han menade det väll som ett skämt som om vi inte redan gjordet sällskap?
Men jag svarade bara med en nick och ett nervöst leénde.
Det blev inte mycket prat under vägen till Erik och jag tror båda blev lika lättade när vi var framme och han och Clara stod i dörren till Erik's hus.
Båda såg lite förvånade ut. Kanske för både Sebbe och jag stod där och att dom anade något. Vilket var helt fel.
-"Vill ni båda inte komma in en stund, så kanske jag kan bjuda på en läsk?" Säger Erik överdrivet glatt.
Nej. Det ville jag verkligen inte. Just nu ville jag bara prata med Clara och om i sommar. Jag orkade inte med någon nervös och jobbig stämning med Clara, hennes kille och Sebbe.
Men jag fick inte säga så mycket innan Sebbe sken upp i ett leénde och Clara hade redan dragit mig in halvvägs i huset. Vi slog oss ner i soffan och Erik hämtade läsk till alla.
-"Så du är Isabella?" Sa Erik och tittade åt mitt håll.
-"Ja men säg Bella" Sa jag. När ska alla förstå att jag heter Bella, iallfall på sätt och vis, och det var Bella jag ville bli kallad, jag hatade när folk sa Isabella.
Det blev väldigt tyst och jag orkade inte bry mig. Jag gav Clara en dyster blick men vi bara fortsatte sitta där. Tillsist sa jag bara
-"Ja men det här var ju trevligt, men jag tror att Clara och jag måste gå nu, vi ska hinna till fiket innan det stänger."
Jag ställde mig upp och så gjorde även Clara. Utan att tveka skakade jag Sebbe's hand men då ställde han sig upp för och ge mig en kram. Förvånad besvarde jag kramen. Mitt ansikte hamnade mot hans bröstkorg och shit vad gott han luktade. Jag vet inte om det bara var jag men det kändes som om han luktade på mitt hår, ni vet sådär som killar gör ibland. Förvånat släppte jag taget om honom och han gjorde detsamma om mig.
Jag vände mig om för att tacka Erik för läsken men det var lite svårt när han stod där och kysste Clara. 
Varför? Just nu när vi var där. Det blev världens konstigaste stämning och ännu värre när min och Sebbe's blick möttes en gång. Tillslut så släppte dom taget om varandra och jag gick fram till Erik och fick även en kram av honom och sedan så begav sig Clara och jag mot fiket.
I början sa vi inte mycket på vägen, men till sist frågade jag bara varför hon inte gick till skolan.
-"Jo men jag.."
Jag tittade på henne med ett frågande ansikte och hon fortsatte.
-"Jag skulle ju liksom sova hos honom igår, och så blev det bara så sent. Och på morgonen så sov vi över tiden och det var bara så mysigt. Och ja, jag sjukanmälde mig själv för att inte få frånvaro. Jag är ledsen att jag inte sa något till dig Bella.." "Du har rätt att vara besviken"
Men det var jag inte längre, jag fötstod henne och hon var trots allt min bästis som alltid funnits där för mig.
Utan att säga något stannade jag bara och kramade om henne. 
-"Jag vart bara orolig när din mamma inte sa att du var hemma, och du hade ju inte hört av dig till mig om att du var kvar hos Erik." Sa jag och log. Och vi började gå igen.
När vi var framme vid cafeét i centrum beställde båda en varm choklad och i satte oss ned.
-"Så vad har ni besämt mer om i sommar?!" Sa Clara förväntansfullt med ett brett leénde och tittade på mig snett.
Det fick mig att skratta och sedan svarde jag.
-"Att vi kommer tälta på dom olika konserterna, och att vi kommer gå på liseberg och grönan. Och vi har även fått reda på vilka ställen turnén ska vara på! Så nu ska vi bara få låna Elin's tält, och om ett tag beställa biljetter och buss eller tågbiljetter. Woho!"
-"Det kommer bli världens bästa sommar! Jag är så jäkla lycklig just nu!" Sa hon och man såg på henne att hon menade det.
-"Är han bra?"
Hon förstod att jag syftade på Erik.
-"Ja! Han är himla bra. Som ingen annan." Sa hon och fnissade.
"Du och Sebbe då? Huh, är det något mellan er?" Sa hon och blinkade med ena ögat.
-"Haha nej!" Sa jag och slog till henne på armen.
För det var det väll inte? Inte mer än vänner iallfall, knappt det. 
-"Alltså nej nej nej. Vi möttes bara på vägen till Erik och pratade lite." Sa jag snabbt igen efter det.
-"Okej okej.. Men det syntes ju att han gilla dig! Ni skulle ju vara sjukt söta!" Sa hon glatt.
Jag blev alldeles varm inombords och för en sekund vågade jag tänka mig och Sebbe tillsammans men svarde ändå stelt "Haha men nej. Det gör han inte, vi är ju knappt vänner." 
Klockan blev mycket och jag skulle börja gå hemåt, men Clara fick ideén att jag skulle sova hos henne då hon tydligen hade mycket att berätta och prata om även fast det ända vi gjort dom senaste 3 timmarna på cafeét var just det. Men jag blev bara glad av att inte behöva vara ensam ikväll och jag visste att jag bara hade tänkt på Sebbe då. Nej men vafan. Varför skulle jag tänkt på Sebbe? Jag börjar inte bli kär, jag har knappt pratat med killen.
Tankarna bröts av Clara "Så hur gör vi då haha?"
-"Jag sover gärna över! Men jag går hem först och packar och så får vi fråga föräldrarna, ring mig sen!" 
Sedan skiljdes vi åt med en kram.
Jag kom hem, fick ett godkänande av mamma och pappa om att jag fick sova hos Clara och började packa.
Efter en stund pingade mobilen till.
*Come over baby, sleepover tonight! :*
Haha Clara. Hennes sms alltså!
*I'll be there. Wait for me :* Svarade jag och tog på mig mina Vans och min jeansjacka vilket var ett dumt val då det fortfarande blåste kallt ute. Påvägen tänkte jag lite på allt. Visa stunder kom Sebbe upp i mitt huvud, men det var väll okej? Alla tycker ju han ser skitbra ut, och jag kan inte heller förneka det. Nu hade det redan blivit mörkt och det var minst en kvarts promenad kvar hem till Clara. Och nej nej nej. Hjärtat slog dubbla slag. Fan.