SummerWithUlrik Kapitel 1
Fan. Fan. Fan. Såg han? Hade jag ännu en gång skämt ut mig för skolans snyggaste kille? -Sebbe, som dessutom går i nian. Att mina vänner aldrig kan sluta. Åh. Var dom tvungna att putta in mig i väggen?
Jag väcks ur mina tankar av Frida's röst.
-”Hallå? Hur hårt slog du i huvudet egentligen Bella?”
-”Va? Nej det var inget.” Är det ända jag säger som svar.
Anledningen är att jag orkar bara inte med att förklara något dom inte bryr sig om. Ingen av oss tror, eller ja vet att någon av oss skulle ha en chans med honom, vi går i åttan, och dom ser oss säkert som småbarn.
Det är i början av terminen som vi går mot matsalen, det ligger fortfarande snö kvar på marken, och den kalla vinden blåser hårt mot ansiktet.
-”Varför måste vi gå utevägen när det faktiskt finns en inneväg?” säger Malin, en av mina bästa kompisar.
Ja.. det känns som jag har flera, dom tjejer jag hänger med är jag så pass tajt med så att vi skulle kunna kalla varandra systrar. Det känns bra. Bredvid mig går alltså Malin, Frida, och Elin. Sen har jag ju nog den jag är mest tajt med och det är Clara, men hon är sjuk idag, tyvärr. Alla vi har hängt ihop sen 3:an.
Vi går in till matsalen och till allas besvikelse är det spenatsoppa. Seriöst?
-”Fyfan, vad är det här, vi är inte några jävla kor?” Skriker Frida och jag ger henne en blick som ”KanDuIntePrataLiteHögre?”
-”Inte mat verkar det som” suckar Elin till svar.
Vi sätter oss ner och försöker få i oss lite mat iallafall.
-”Men det blir ju bra att gå på typ alla? Vi kan ju övernatta på ett hotell i Stockholm eller så kan vi kanske låna ditt 8-mana tält Frida?”
-”Ja det skulle nog gå! Då slipper vi ju lägga ut pengar på hotell! Jag pratar med mamma och pappa när jag kommer hem.”
Nu började det igen. Det oändliga pratet om Ulrik konserter som inte skulle vara förens flera månader, det var i Juli och änsålänge är det bara mars.
Inte för jag har något emot honom, han verkar väll vara en go kille?
Men att lägga alla dessa pengar och tid på någon man inte känner? Nja.
Men i vilket fall så var jag med på vad dom än bestämde. Så jag satt där och bara nickade och försökte se så intresserad ut jag kunde. Detta skulle faktiskt bli väldigt kul. En sommar med tjejerna, bara dom. Och ja Ulrik, men men.
Det vi skulle göra var att på sätt och vis att stalka Ulrik under sommaren.
Vi skulle följa hans turné under 4 veckor, en månad. Det låter nästan overkligt när jag tänkte på vad vi skulle göra. Vi hade sparat pengar och tjatat om detta på våra föräldrar i nästan 2 år. Och äntligen skulle det hända. Det började här i Göteborg med ett gig, och vi skulle även gå på liseberg. Sedan var det att åka upp till Stockholm och se honom där och gå på Grönalund. Sen var det en spelning i Vara, och i Malmö sedan upp till Norrköping, sen Örebro och sist i Eskilstuna. Och nu hade vi bestämt oss att sova i ett tält under dessa 4 veckor. Faktiskt väldigt spännande. Det skulle ju kunna vara ganska kul att träffa på Ulrik spontant någon gång under den tiden. Nu ville jag bara berätta vad vi bestämt idag för Clara!
Jag tittade ner på mina Vans på vägen hem till Clara, hur kan ett par skor vara så sjukt snygga? Jag ville se hur hon mådde, och även berätta allt om i sommar!
Jag längtade verkligen, och till att kunna ha Vans med bara ben och någon av mina DopeChef t-shirts, matchade till ett par runda svarta solglasögon och en svart ryggsäck. Sommar med sol och bad och vännerna. Mina fina vänner.
Framme vid Clara’s dörr knackade jag på. Hennes mamma öppnade och såg till viss del förvånad ut att jag inte stod där med Clara verkade det som.
-”Är Clara här?” Frågade jag, även fast frågan var ganska dum, såklart att hon är hemma. Hon är ju sjuk.
Men till min förvåning svarade hennes mamma bara ”Nej, är hon inte med dig, brukar ni inte gå från skolan tillsammans längre?”
Jag fattade inte riktigt varför men jag drog till med en vitlögn utan anledning.
-”Nej men vad dum jag är, hon skulle ju vara med Frida idag, och hon nämnde även att hon glömt säga det till dig och att hon inte kan ringa för hennes mobil är urladdad.” Sa jag så realistiskt jag kunde.
-”Men då var det nog ganska bra att du kom ändå, så jag fick reda på det här, tack Bella!”
-”Haha ja, men hälsa henne när hon kommer hem!”
-”Det ska jag göra, vi ses väll snart igen”
-”Det är jag säker på!” Sa jag innan hon stängde dörren.
Nu var frågan. Vart var Clara? Var i helvete var hon? Hon var ju sjukanmäld.
Jag ringde hennes mobil minst tusen gånger innan hon svarade.
-”VAR ÄR DU?” Skrek jag innan hon hann säga något.
-”Hej på dig med Bella!” Svarade hon väldigt glatt.
-”Seriöst Clara, jag blir orolig, jag tror du ligger sjuk och går hem till dig för att berätta om Ulrik i sommar och din mamma säger att du ska vara i skolan”
-”Förlåt.” Sa hon med en nedstämd röst.
”Men berätta om Ulrik!” Sa hon sedan.
-”Nej men vi tar det i verkligheten, kan vi ta en fika?” Frågade jag.
-”Jadå! Bara om du kan möta upp mig vid Erik’s hus..” Sa hon lite generat.
Så det var där hon var, hos sin nyblivne kille, som till allas förvåning var Sebbe’s bästis. Bästis till den snyggaste killen i skolan, men Erik var inte så dum han heller och jag var glad för Clara’s skull. Men att skippa skolan? Nej, hon får inte gå och bli sånn.
-”Men förfan Clara. Men ja jag kommer.” Sa jag och la på för att visa att jag inte var glad över detta.
Jag påbörjade att gå till Erik som bor någon kilometer från Clara.
Efter en stunds gående med Wu-tang Clan i hörlurarna fick jag se Sebbe.
Vad gjorde han här?
Jag vet att designen inte är så fin, och jag ursäktar för det, och att texten är så liten men om man har macbook (och kanske andra) datorer så kan man bara zooma in lite så blir det större. Men som sagt ska jag försöka få det här fixat!
Kraaam!